Har blivit ganska mycket musik och film det senaste, och jag tänate att jag skulle dela med mig av mina senaste upptäckter.Nygammal musik (sådant jag i och för sig hört förut, men återupptäckt):- “Hocus Pocus” med Focus. Den låten går inte ens att beskriva, den måste helt enkelt höras.- “Feel The Benefit” med 10cc. Har lyssnat på 10cc hela livet, men precis upptäckt texterna. - "Blue Birds från Kall" med Euskefeurat. En tolkning av Blue Bird som måste höras.Halvny musik (Sådant som varit bra ett tag, men är värt att nämnas): - “Polsk Zchlager” med KSMB. En sådan där låt som man bara blir glad av.- “Hanukkah Song” med Adam Sandler. En uppräkning av kända judar, gjord på ett väldigt roligt sätt. - “Rim of Hell” med Disneyland after Dark. Egentligen inte något speciellt, men helt underbar ändå.- “Sov lilla ängel” med Näsblod. Den låten kan få mig att börja gråta vilken dag som helst.- “Du riechst so gut” med Rammstein. Av någon anledning blir jag alltid manisk av den låten.- “The Man Upstairs” med Voltaire. Helt underbar låt om att bo i stökiga hyreshus. Borde vara obligatorisk att lyssna på.Ny musik (inte nödvändigtvis nysläppt, men nytt för mig):- “Last Waltz” med The Rasmus. Lite nördstatus att lyssna på dem, men den låten är nästan värd att stämplas för.- “Fear of Dying” med Jack of Jill. Helt sjuk låt, men blev jätteförtjust.- “Nästan vackra” med Jonas Gardell. En av de bästa kärleksförklaringarna jag hört på länge.FILM!Tänker bara nämna två filmer idag. Mest för att båda två är starka filmer som man behöver ett tag att fundera efter att ha sett dem.- Catch 22 (En blandning av svarthumor, omöjlighet och allmän vidrighet). Helt otrolig film. Tagit mig två år att klara se hela till slutet. Brukar ge upp efter att amerikanska militären stjälper över en massa bomull på tyskarna och sedan bombar sin egen bas som tack. Se den!- Bloody Sunday (Hemskaste filmen jag sett). En sådan där film som jag på ett sätt önskar att jag aldrig sett, och samtidigt tycker att alla borde se. Handlar om demonstrationen i Derry. Filmad med handkamera, utan ljussättning och utan musik. Dokumentärkänsla. Se den också.

Före detta sambon Nicklas ringde idag.- Jag har hittat lite LP-skivor jag tror du kan tycka om. Kan jag komma över?- Klart! När kommer du?- Men är det okej för Kalle att jag kommer då?- Ja det tror jag nog. Han sover ganska gott.- Jamen då kommer jag över om tjugo minuter ungefär.Så kom han över och hade med sig en film som var min och diverse mössor han lånat. Samt en hög med skivor som jag velat ha men inte kunnat hitta. Nu återstår bara att skaffa en LP-spelare.I vart fall.Nicklas pratade som på som vanligt. Han är lite tankspridd, så det är ganska ansträngande ibland. Till slut fick jag en syl i vädret och frågade om han var hungrig. “Jodå, men orkar inte handla”“Jamen jag kan laga mat om du vill. Kalle bara sover ändå.”“Ja… Jo det går ju…”Och precis då vaknade Kalle. Är du hungrig, Kalle?“Nää䔓Men om jag lagar mat, då vill du ha ändå, va?”“Jo…”Så jag sprang iväg och handlade medan Kalle gick upp och klädde på sig. Nicklas ställde sig och diskade. När jag var i affären kom jag på att det är nog inte riktigt en normal relation vi har, vi tre. Så jag skyndade hem. Och när jag kom hem satt Kalle och lade en patiens på datorn och Nicklas stod i köket och visslade och diskade. Ingen blodspillan.Sedan lagade jag mat medan Kalle dukade och Nicklas satt och var social i största allmänhet. Blev fläskkotletter, färskpasta, körsbärstomater och ostsås. Båda pojkarna åt med god aptit. Nicklas var på väg att ställa sig och diska en gång till, men då påminde jag honom om att han faktiskt inte bor här. Han fick en ost med sig hem och sade att han skulle komma tillbaka på tisdag och kolla på skivor.Det är lite fascinerande ändå. Har nämligen sagt till Nicklas att vill han komma över är det bara att han gör det. Men på grund av sin tankspriddhet glömmer han ibland bort att han inte bor här. Som för ett tag sedan, när jag vaknade av att han satt i sängen och petade på mig och undrade ifall jag hade cigaretter. Eller ett par veckor innan dess, när både jag och Kalle höll på att dö för att det var en skugga där det inte skulle vara någon. Visade sig senare att det var Nicklas som hade gått in genom ytterdörren och stod och funderade på om vi var vakna eller inte. Den gången ville han mest säga hej.Men man är ju glad ändå att man lyckats hitta två pojkar utan någon som helst svartsjukerisk. Jag kan inte ens föreställa mig min far och mors nya i samma rum. Särskilt inte sittandes och äta och ha ganska roligt ihop. När Nicklas ringer frågar han nästan alltid hur det går för Kalle. Och det gör han inte för att leta brister, utan helt enkelt för att han undrar.

Varning!Idag har jag en sådan där dag när jag tänker i termer av musik. Jag kommer därför att göra en del anspelningar på diverse ljudfiler jag hört senaste tiden, och den som inte har hört samma saker som jag kan därför bli förvirrad. Men hav förtröstan, ni är inte konstiga. Jag fattar inte ens själv ibland.Idag fick jag en skrämmande insikt på gränsen till dödsångest. (Mycket dödsångestinsikter senaste tiden.) Fick tankeställningen att det är jobbigt att man inte kan pausa livet nu när man förväntas hålla på med det så himla länge. “Du stannar inte tiden med en dröm, Cordelia”. Och sedan blev det ännu vidrigare när jag insåg (som ett slag i magen) att jag i princip haft livet pausat i alla fall. Eller snarare, att jag tagit paus, men livet har fortsatt utan mig. Och det var ganska vidrigt. Och sedan var det ju det där med att meningen med livet är att vara lycklig. Och det har väl blivit lite för mycket “Dricka sprit och hålla käften” och “Droga för att våga” och för lite “Lycka är att göra det i en riktig säng”. Detta duger inte, helt enkelt. Det är nu vi ska bli lyckliga och ta tag i livet och vara glada att vi är precis lagom vuxna men inte gamla. Så det får väl bli vårens projekt. Det och att lära mig hur tvättmaskinen funkar (jag FATTAR det verkligen inte, men jag tror att den där centrifugeringsmaskinen gör en och annan singeltjej ganska lycklig).Har väl i övrigt haft en ganska ordinär dag. Ingen aning om vad det var för väder, för jag glömde helt enkelt bort att kolla. Tror det var kallt, för jag frös när jag var inne i stan. Snygga killen jobbade i skivaffären idag, men han log inte. Han är inte lika fin när han är på dåligt humör.Har haft en sådan där dag fylld av musikalisk revolutionsromantik. Mycket svensk progg med andra ord. Mycket Spanien. Och en del svensk tidig punk. Och jag skäms lite för att jag inte vet vad Bohman förde för politik, för nästan var femte låt innehåller något elakt om Bohman. Enligt KSMB var han moderat.Hänvisningar"Con-Cordelia" Raj Montana Band"Dricka sprit och hålla käften" De Lyckliga Kompisarna""Lyckan" Lars Ekborg"Polsk Zchlager" KSMB"Droga för att våga" Baiters

Konsten att säga nejI ett samhälle där “Yes we have no Bananas” ersatts med “Just say no”-skyltar kan man tro att det är lätt att säga “Nej”. Så är dock inte fallet. Visserligen är “Ja” lättare att ljuda (“Nej” har en tungrörelse mer än “Ja”), men man tycker ändå att det borde vara ganska okomplicerat att få till ett “nej”-ljud då och då. Men tyvärr är det nog så att alla “Just say no”-skyltar och uppmaningar om att man ska bli mer självständig helt enkelt inte räcker.Man vill ju vara snäll.Man vill ju göra folk glada.Man vill ju inte göra någon besviken.Då och då kommer jag fram till att frågan kanske inte är när man ska säga “nej”, utan till vem. Och det jag kommer fram till är att det är ungefär lika känsligt som vem man kan visa sig naken för.Ett “nej” tvingar en att visa en mindre älskvärd sida av sig själv. Den själviska sidan. Den som sätter gränser där andra tycker att det inte behövs någon gräns.Ett “nej” gör en till en bitch, och då menar jag inte fjortisvarianten “Beautiful Individual That Creates Hard-ons” (vilket man antagligen tröttnar på ganska fort), utan en elak, manipulativ, självisk människa. Och vem vill vara det?Så det händer att man säger “ja” när man vill skrika “nej”. Man hjälper människor man inte tycker om för att få mindre dåligt samvete. Man ger bort saker man tycker om för att andra verkar tycka om dem minst lika mycket. Man lånar ut pengar fast man vet att man aldrig kommer att få tillbaka dem.För man vill ju göra folk glada och inte göra någon besviken.Och när man lever så, i “Just say no”-samhället, och ändå är totalt oförmögen att säga "nej" då hamnar man ganska snabbt i slamp-träsket. Och antagligen är det inget fel med det heller. Om man bara hamnar där frivilligt, och inte genom oförmåga att säga ifrån.Jag har börjat säga ifrån nu. Det känns förjävligt, ärligt talat. Men ska man slampstämplas ska man väl ha roligt på vägen dit, och jag tror inte jag har haft så roligt hittills.Men Kalle är rolig. Han har ett sätt att prioritera som jag inte är van vid. Att det är viktigare att vara nära än att vara i. Jag tycker om det.

OBS!Innan jag skriver dagens inlägg vill jag bara poängtera en sak.Jag är väldigt nöjd med min pojkvän.Jag tycker om pojkvännens far, som är en skön person.Katten Morrison är gud.Pojkvännen Kalle ser ut:183 cm lång, 53 kgRakat hår (mitt fel, han hade “halfcut” innan.)Stor svart mössaTunn svart tröjaAlldeles för stora, grönbruna byxorStora grå strumporKnähöga svarta läderstövlar (Tar 10 minuter att knäppa)Lång, svart skinnrockPojkvännens far ser ut:180+ lång, 95+ kgAxellångt grått hår, mustaschStor mageStickad tröjaBlå JeansTofflorFarfarskepsEn kopp teKatten Morrison ser ut:Extremt storFetFlerfärgadAv dessa tre är den mest socialt begåvade...*trumvirvel*KATTEN MORRISONKatten Morrison pratar oavbrutet dygnet runt så fort han inte äter eller sover.Kalle pratar också då och då, men den senaste veckan har han varit sjuk och mest gnytt.Kalles far är den sortens människa som helst går och lägger sig på soffan när det kommer främmande.Detta är (ganska ordagrant) vad Kalle och hans far säger till varandra på en dag.Fadern: Nu är maten klar!Kalle: Ja...Detta är (ganska ordagrant) vad Katten Morrison säger på trettio sekunder.Morrison: MAAAAAOKalles far: Ja, du är en fin katt du.Morrison: MAAOKalles far: Jaa ska du hoppa upp då?Morrison hoppar upp i soffan.Morrison: *mrrrr*Imorgon ska vi ta tåget hem till min lägenhet, jag och Kalle. Det ska bli ganska skönt att komma hem, egentligen. Inte för att det är livligare där, men för att det är tyst på ett socialt sätt. Hemma är det tyst för att det inte finns någon där. Här är det tyst för att alla (utom Morrison) har en autismspektrumstörning. Vilket i och för sig säkert kan vara ett plus. Om man hade något enda gemensamt intresse.Hem ja... TÅGET! Just det! Det var lite spännande nu när vi skulle boka biljetter.Först och främst hade jag glömt pengarna hemma, så mor fick lägga ut.Men mor missförstod mig nog lite.Hon bokade nämligen EN biljett till SKÖVDE med byte i ÖREBRO, när jag bett om TVÅ biljetter till MARIESTAD med byte i HALLSBERG.Men mor bokade om.Och det är nu det blir riktigt roligt.En halvtimme senare fick vi veta att det inte fanns någon skjuts in till Kopparberg den dagen, eftersom Kalles farföräldrar ska till Örebro. Så nu blir det så att vi får åka till Örebro med bil, slänga oss på tåget därifrån och ner till Hallsberg, byta där och åka till Mariestad.Rörigare än så blir det inte.Men nu, gott folk, är det snart MASH, och det är enda stunden per dag som Kalle och hans far sitter i samma rum utan att äta. Får inte missas.